Teaterordlista

A–C

Akt: En del av pjäsen.

Applådtack: Skådespelarna tackar publiken.

Attribut: Ett attribut kan vara ett fysiskt föremål, som ett svärd eller en hatt, eller ett mer abstrakt inslag, som en karaktärs sätt att röra sig eller ett specifikt passningkroppsspråk som används för att definiera en karaktär eller förstärka en scen.

Black: När allt ljus släcks på scenen.

Blackout: När skådespelarna tappar bort sig och inte vet vad de ska säga eller göra.

Bubba: Att förbereda inför en föreställning genom att placera rekvisita, kostymer eller annan utrustning på rätt plats.

Byxa: Tyg som hänger på sidorna av scenen som skådespelarna kan dölja sig bakom.

Dekor: Scenbild, det man bygger upp miljön av, på scenen.

Dialog: När två eller fler skådespelare pratar med varandra i en scen.

Dramatiker: Den som skrivit pjäsen.

Dramaturg: Konstnärlig rådgivare som bearbetar och analyserar pjäser.

E–G

Ensemble: En samverkande grupp av artister.

Epilog: Efterspel eller slutord.

Foajé: Där publiken tas emot av värdar innan föreställningen och i pausen.

Fond: Delen av dekoren som täcker bakväggen av scenen.

Följespot: Lampa som följer skådespelaren på scenen.

Genrep: Sista repetitionen av en föreställning innan premiär.

Gradäng: Läktare där publiken sitter.

H–K

Improvisation: Skapande av rörelser på plats utan koreografi.

Intäckning: Tyg som täcker in väggarna på scenen.

Kollationering: Gemensam start av repetitionsperiod, alla som ska jobba med pjäsen träffas första gången.

Kompositör: Skriver originalmusik till en föreställning.

Kostym: skådespelarnas kläder som används på scenen.

Kostymör: Den som skapar skådespelarens kläder.

Kuliss: Flyttbar del av scenografin.

L–P

Ljuddesigner: Bestämmer hur musik och ljudeffekter ska vara.

Ljusdesigner: Bestämmer hur ljuset ska se ut.

Loge: Rum för ombyte och smink.

Maskör: Den person som ansvarar för smink, peruk och mask.

Monolog: En skådespelare som framför en text ensam på scenen.

Passning: När scenteknikerna flyttar kulisser, dekor eller rekvisita under föreställningen.

Patinering: När man gör så att kostymen ser sliten eller använd ut.

Piruett: Rotation på ett ben.

Premiär: Den första offentliga uppsättningen av en föreställning på en viss scen eller plats.

Prolog: Inledning av en pjäs.

Pundare: Järntyngd som håller kulisser på plats.

Produktion: Hela förloppet av en föreställning – från planering till utvärdering.

R–S

Regissör: Den som tolkar manus och bestämmer vad skådespelarna ska göra på scenen.

Rekvisita: Alla lösa saker som finns på scenen och används av skådespelarna.

Repetition: Övning inför föreställning.

Ridå: Draperi som döljer scenen.

Rå: Stång i taket för lampor, tyg eller andra föremål.

Salong: Del av teatern där publiken sitter.

Scenografi: Scenens miljö och hur scenen används av medverkande.

Scenograf: Ansvarar för scenens visuella utseende, inklusive miljö och rekvisita.

Scenmästare: Ansvarar för tekniskt arbete på scenen.

Scenkonstpedagog: Arbetar med publikens upplevelse genom kreativ pedagogik.

Sekvens: En serie av rörelser i dansen.

Skådespelare: Gestaltar en karaktär och roll i pjäsen.

Spark: Uttryck för lycka till i teatervärlden.

Stickreplik eller signalreplik: Signalerar till motspelare eller tekniker att det är deras tur att agera.

Sufflör: Följer manus och hjälper skådespelare som tappat bort sig i texten.

Sångpedagog: Ger röstträning i tal och sång.

T–U

Teatervärd: Ansvarar för publikservice, garderob och säkerhet.

Toi Toi: Dansvärldens uttryck för lycka till.

Tågvind: Scenmaskineri i taket ovanför scenen.

Urpremiär: Den allra första uppsättningen av en pjäs någonsin, oavsett scen eller plats. Skillnaden mot premiär är alltså att urpremiären är pjäsens debut i världen.