Grekisk mytologi i hoppfull mash up

I höst har föreställningen I krig och kärlek premiär på Regionteatern Blekinge Kronoberg. Föreställningen berättas fritt efter de antika grekiska författarna Euripides och Aristofanes berättelser och de nära 2 500 år gamla verken Trojanskorna, Lysistrate och Ifigenia i Aulis blandas med grekisk mytologi. Fram träder I krig och kärlek som genom blodigt allvar och lättsam humor vill lyfta fram och ställa kvinnliga röster och erfarenheter av krig i centrum.

För regi står Anna Pettersson som bland mycket annat satt upp Ibsens Ett dockhem på Dramaten och som för växjöpubliken är bekant med Regionteaterns Cabaret Demokrati.

Anna, vad är I krig och kärlek för föreställning?
– Det är berättarteater utifrån antika dramer och den antika grekiska mytologin, med insprängda delar av nutida kommentarer.

Hur gör man 2 500 år gamla berättelser relevanta för en modern publik?
– Det är överraskande att de i sig fortfarande är aktuella då de inte borde vara det. Det är en stark teaterupplevelse där man följer skådespelerskorna in i de stora frågorna om sorg, förlust, krig och tillhörighet. Men därför finns också inslag av komedi, föreställningen har inte bara en djupt allvarlig tematik, den är även underhållande.

Vilken känsla söker du hos publiken?
– Jag hoppas att publiken öppnar sig för berättelsen. Vi översköljs dagligen av information om saker vi inte orkar med att ta in. Det här är ett tillfälle att gråta och sörja och leva sig in i skådespelarnas gestaltning för att sedan komma ur det och förhoppningsvis se saker lite klarare.

Ensemblen består av Sannamari Patjas, Elin Rusk, Saskia Husberg och Martina Alriksson (praktikant från skådespelarprogrammet på Högskolan för scen och musik).

Hur känns det att ta sig an denna berättelse och dessa klassiska verk?
Martina: – Jag älskar grekiska dramer, det var en av anledningarna till att jag lockades till I krig och kärlek. Att få fördjupa sig i starka monologer, det målande språket och de stora känslorna.
Elin: – Jag jobbade med grekmonologer på scenskolan, det var det svåraste jag gjorde under utbildningen. Så nu blir det revansch att med yrkeserfarenhet få gå in i de här texterna, men det är utmanade och krävande
Saskia: – Det är fantastisk hur texten växer på en. Ju mer jag jobbar med den, desto mer säger den. Ju mer jag gräver i mig själv, desto större blir texten.

Thaltybois, Klytaimnestra, Agamemnon, Ifigenia… Hur går det med de grekiska uttalen?
Sannamari: – Vi har en koncensus och har bestämt hur vi uttalar dessa. Det blir inte grekisk-grekiska, det blir svensk-grekiska.

Det är bitvis väldigt långa repliker, ibland en hel sida. Hur gör man för att jobba in den textmängden?
Sannamari: – Det är bara jobb och det är bara att göra. Det är viktigt att använda scenerierna som hjälp för att få in texterna i muskelminnet. Texten är krävande och man behöver borra in i den.

I teatervärlden kan det vara tvära kast. Elin, i våras såg publiken dig i musikalen INGVAR!, nu blir det antik klassiker. Är det svårt är det att ställa om mellan genrerna?
Elin: – Det är det som är fantastiskt med det här arbetet. Man kastas in i olika konstellationer med nya människor, regissörer, genrer och målgrupper. Det är en av anledningarna till att jag älskar yrket!
Sannamari: – Man får rensa huvudet. Glömma det som var och ta det nya som kommer.

Hur kommer nerverna vara på premiärdagen?
Sannamari: – Vågar man säga att vi kommer att peaka?
Elin: – Vi kommer att peaka med nerver!

Max Mitle jobbar med föreställningens scenografi och kostymer. En av hans huvudtankar har varit att skapa ett enkelt scenrum och att jobba med publikens förförståelse.

Vad vill du skapa för scenrum?
– Vi har pratat mycket om vad publiken ska kliva in i. Rummet ska vara bra och enkelt för att lyfta berättelsen. Rummet ska göra det lätt att förstå var man är. Vi jobbar både med en slags kliché och samtidigt inte.

Var hittar du inspiration?
– Internet är fantastiskt! Man läser om arkeologi och kollar bilder. Men det här arbetet påminner också om att vi arbetar med långa berättande texter. Här kan man ta tid på sig för att utveckla tanken och det är fint att det får gå lite långsamt. Därför vill jag att rummet ska ge maximalt fokus till skådespelarna.

Gustave Lund jobbar med föreställningens ljud, ljus och bild och genom dessa vill han förstärka textens kraft, sorg och dynamik.

Vad har utgångspunkten varit för dig i det här verket?
– Grekisk pianomusik och jag vill ska fånga ett sentimentalt intryck. En av de stora svårigheterna har varit att väldigt få av de instrument vi kan relatera till idag fanns på den tiden. Det gör arbetet med den här föreställningen kul men utmanande!

I krig och kärlek har premiär på Regionteatern Blekinge Kronoberg torsdag 17 september. Biljetter finns på regionteatern.se