Föreställningen bygger på insamlade berättelser från människor som upplevt hur vänskapsband upplösts eller själva valt att ta avstånd från en vän eller släkting. Orsakerna till det kan vara många. Den är skriven av Paula Stenström Öhman, och för regissören Rasmus Lindgren har det varit något av ett drömprojekt att jobba med.- Hon är en av de mest prisbelönta dramatikerna Sverige har just nu. Hon är från början kriminolog, men har blivit regissör och författare. Föreställningen utgår från en dokumentär känsla, men det är full närvaro och nerv hela tiden så att publiken verkligen är med på en resa.

– Vi har gjort en föreställning som behöver sin publik, den kräver nyfikenhet och en empatisk blick. Den är också en hyllning till skådespelaren som en undersökande människoforskare.
Mötet med publiken är det viktigaste, menar Rasmus Lindgren, och han berättar att många som sett den då den spelades förra året känt igen sig.
– Alla sitter liksom och är väldigt fängslade, och efter föreställningen kommer flera fram och vill prata. Det här känns ju som delar av mitt liv, säger de. Det här känner jag igen!

Texten är ett utdrag ur en artikel i Nöjesnytt skriven av Thomas Lissing